Gör mig glad.

Är det ingen av er som orkar skriva några ord? Det skulle göra mig så glad.

Vinden biter mina kinder.

Det är nästan kolsvart ute. Klockan är 18.22 och jag går hem från spårvagnen. Jag har nyss varit och tränat. Jag går den korta vägen som ändå känns så lång. Gatulyktorna lyser upp gångvägen och jag ser två barn. En flicka. En pojke. Alldeles för små i mina ögon. Fem år skulle jag gissa. Flickan springer runt i t-shirt och en kofta. Öppen. Fladdrandes i den iskalla vinden som biter mig på kinderna. Det är nollgradigt. Pojken springer. Jagar flickan med en dockvagn. Hon skriker. Skrattar? Springer därifrån. Flickan är utom synhåll. Pojken kastar i väg dockvagnen. Den träffar nästan mina smalben. Jag går förbi. Vill säga något. Jag gör det inte. Jag tiger. Fortsätter gå. Jag vänder mig om. Pojken står och sparkar på vagnen. Han går sedan därifrån. Han blir en svart silluett. Sedan är han borta. Borta med vinden. Som biter mina kinder.



Innerstaden vid skymning.

Jag åker innanför vallgraven. Det är torsdag. Det börjar bli mörkt. Rasslande ljud. Skakningar av för mycket elektricitet. Jag måste blinka. En. Två. Tre gånger. Mina ögon är trötta och huvudet värker av för mycket stoj och stim på jobbet. Älskade barn. Jag ser en kvinna ligga på marken. På sina knän med utsträckta händer. Samma plats. Hela dagen. Varje dag. Två äldre damer tittar. Går förbi. Skakar ogillande på huvudet. En hastig hejdå-kram. Mor och son? Går skilda vägar. Han springer. Hon vänder sig sakta om och går. Ett ryck. Vagnen står still. En äldre dam i päls. Skyndar. Springer. I pingvinliknande gungningar. Jag skrattar. Innombords. Så att ingen hör. Hon hinner. Pling. Visslande ljud. Återigen, för mycket elektricitet.

Inspiration=0



Hjälp.

Köpte det här igår men är osäker. Vet inte om jag ska lämna tillbaka det eller inte.




Hjälp mig?

Äntligen.

Idag var jag och Samuel och tränade för första gången. VI tog oss upp ur soffan och åkte och gymmade i en timme. Var jätteskönt och känns bra att komma igång med träningen igen. Har inte tränat på två år. Så nu ska jag komma igång. Äntligen.



Kärlek.

RSS 2.0